Intervjun med rocknytt.

Svarad av deacon d.

1 Så... nytt album släppt, och jag antar att ni ligger i startgroparna för en massa spelningar framöver. Hur mycket tid och energi lägger ni ner på Hetroertzen 2017?

D: ”Uprising of the Fallen” har just nått våra händer vilket ger oss en massa extra inspiration för att lägga ner all energi som krävs framför spelningar i år och ända fram tills det blir dags för nytt material. Vi repar igenom låtarna ett par gånger i veckan, ibland mer ibland mindre beroende på antalet spelningar vi får och så vidare. Så hur mycket tid vi lägger ner i bandet är upp till var och en, men eftersom vi alla är lika passionerade när det gäller Hetroertzen och musik över lag funkar det alldeles utmärkt.

 

2 Hur förhåller ni er reaktionerna på Uprising of the Fallen?

D: Vi har fått en massa bra kommentarer, recensioner och komplimanger för skivan och såklart är det tillfredställande med de komplimanger vi får då så mycket tid och möda har lagts ner i projektet, och att vi dessutom blev så nöjda med resultatet själva så låter vi ge oss en klapp på axeln för allt vårt slit som lönade sig i slutändan. Det blir som en morot som håller oss på banan att blicka ännu längre framåt i vår redan starka målmedvetenhet och ser en ljus framtid vad beträffar bandet.

 

 

3 Hur skulle ni formulera er Luciferianska livsåskådning (och därmed syn på döden)? Jag tror att en bred publik skulle ha väldigt svårt att greppa vad era texter handlar om. Det krävs att man är ganska insatt för att förstå, men kan ni försöka att förklara?

D: Vår tro är nära relaterad till frihet och framför allt, den dolda kunskapen, den som inte alla får smaka av. Vår livsstil är tämligen lugn, och vår syn på döden är som en dörr som öppnas i slutet och leder till något annat… Vi förnekar faktumet att det här livet är allt du kan tänka dig. Som spirituella personer, är vår åskådning, kort och gott, att det finns mycket mer efter ”det här”.

Gällande budskapet; Vi tänder gnistan som brinner inombords, även om man är helt ”död”, eller ”blind och döv”, och inte fattar, men gnistan gör att folk vaknar till och fattar förr eller senare. Vi tillämpar allt detta i vår musik och all den energi som finns på våra konserter. Vi visar att det finns ett mystiskt ljus bakom det mörker vi alla går igenom och visdom efter denna dekadenta värld. Vi ger hopp till de som öppnar sig till vägen som är dold för de flesta.

 

4 Är det här något som genomströmma er vardag, med allt vad det innebär av rutiner och tristess? 

D: Vår livsstil kan ses som en dröm eller något overkligt för de flesta människor, något som inte finns på riktigt. Så försöker vi se världen omkring oss, oavsett vart i världen vi än skulle bo. Det spelar ingen större roll eftersom världen är lika dekadent på alla håll och kanter, fast på olika sätt. Vad du inte har, får någon annan och vice versa. Det gäller bara att leva livet du får på det bästa sättet med tanken att du får göra vad du älskar mest i ett ögonblick. Det är värt smärtan och det som behövs.

 

 

5 Ni flyttade från Chile till lilla Västerås i Sverige. Hur kom det sig?

D: Nå, så liten stad är det väl inte? Bodde själv en tid i Stockholm och skulle personligen aldrig flytta tillbaka. Faktum är att om jag fick välja skulle jag bo djupt inne i skogen eller uppe i bergen, men det går inte om man har ett band som ska samlas ofta, spela in skivor och framföra konserter.

Vi valde Sverige därför att vi tidigt hade en förkärlek till Skandinavien. Det började med intresse för Asagudar, fornnordisk mytologi, Germansk folklor och senare kom black metal in i bilden som ju är minst lika anknutet till Norden.

Vi ville vara mitt i hjärtat av all ovannämnda myter och få en chans att växa och bli bättre än vad vi någonsin skulle kunnat bli i det land som aldrig riktigt kändes som hemma för oss i alla fall.

Här får vi mycket större utrymme att låta vår musik och konst växa till största möjliga förmåga, vilket är avsevärt mycket svårare i Chile. Här är vi mer centraliserade vad gällande hur vi kan förflytta oss så smidigt mellan länder för att ge konserter. Ett utav våra mål är ju såklart att sprida vår konst till så många vi bara kan, vilket är mycket mer möjligt här i Europa än i Chile där det är bra mer isolerat med hav och berg som omringar landet.

 

6 Och hur är black metalmusikens status i Chile om ni jämför med Sverige?

D: Ytterst begränsad kvalité, skulle jag vilja uttrycka mig. De flesta inom black metal scenen är folk som inte bryr sig för med mesta och mer eller mindre spenderar sin tid i att knarka, supa och slåss än att bidra till scenen och faktiskt skapa musik och vara kreativa. Det finns, förstås, även de som tillför någorlunda till den lilla ”scen” – om vi nu kan kalla det -, men dessvärre utgör dessa en ytterst liten del av helheten.

Det är, dock, inte rättvist att hävda sig att det är bättre eller sämre varstans i världen en scen utgör sig, men som vi har nämnt tidigare så tar vi avstånd från att beblanda oss med en specifik scen. Vi följer våra hjärtan istället.

 

6 Berätta om Lamech Records ambitioner och grundandet av studion. (Hur funkar det? Vem sköter vad? Osv)

D: Lamech Records och studion Lamech Sound Design är bra mycket äldre än det officiella grundandet 2013. Jag själv, Deacon D., har spelat in flertalet demos och fullängdare för diverse band i det förflutna. Idag är den mer eller mindre en portabel studio när vi riggar upp vår utrustning i vår lokal. Trots det får vi goda resultat som både vi själva och våra fans är nöjda med, men även klienter vi samarbetar med är mycket nöjda med resultaten.
Skivbolaget i sig har även det existerat bakom ridån flera år tidigare. Vår första skiva ”Flying across the Misty Gardens” gavs ut av oss själva också, men där under namnet Trollberg Musik, vilket man skulle kunna säga var en tidig inkarnation av Lamech Records. Men det var när vi gav ut ”Exaltation of Wisdom” som det blev naturligt för oss att grunda skivbolaget efter namnet ”Lamech”.
För tillfället är det endast signerade band på bolaget som spelar in i vår fysiska studio. Vi jobbar även med klienter online för mixning, mastering och allt därtill.
Eftersom studion och skivbolaget går hand i hand fokuserar vissa medarbetare mer på distribution och produktion än på själva inspelandet och processen där kring. Vårt mål är inte att ge ut så många skivor som möjligt under ett år, utan att ge ut så bra skivor som möjligt.
Vi växer och är i ständig utveckling med stadig väg uppåt.

 

7 det har ju hänt mycket med Hetroertzen sedan de första plattorna då Frater D gjorde det mesta själv. Hur förhåller man sig till utvecklingen av den musik man skapar? Drabbas ni någon gång av nostalgi?

D: Nostalgi är tämligen ofrånkomligt. De gamla skivor bär förstås med sig stora delar av just det, och ibland blickar man tillbaka till de tiderna de representerade i våra liv, men vi är framåttänkande människor i grund och botten. Vi är eniga om att stagnering är det värsta som kan hända, i synnerhet till ett band. Man skulle kunna säga att vi är ”progressiva”, men inte i den bemärkelse det ordets mening har fått i musikaliska termer. Vad vi anser vara progression i vårt skapande av musik är att vi alltid blickar framåt och räds inte av vad framtiden har att erbjuda. Vi bejakar utveckling i dess renaste form och uppmuntrar varandra att bli bättre och bättre och kämpa mer och mer för bästa resultat.

Numera komponerar vi till största del som en enhet. Ibland kan någon medlem komma med en idé som de tidigare jobbat på, men vi hjälps åt att utveckla varandras idéer. Resultatet blev helt enkelt där vi nu står med ”Uprising of the Fallen”, och vi kunde inte vara nöjdare. Hursomhelst kommer vi dock inte att låta oss definieras av denna skiva heller, utan kommer att gå vidare även inför nästa skiva.

 

8 "Vanligt folk" går till kneget, arbetar på kontor, fabrik, kör lastbil osv, men ni lirar ockult black metal.

Hur tycker ni att det är att kämpa på i branschen och göra sin röst hörd med er speciella vision?

D: För oss är det vi lever, vår konst och vår musik, lika viktigt som vad ”vanligt folk” anser vad ett mål i livet så som att skaffa familj och det perfekta jobbet eller dylikt är. 

Det är, som kanske förståeligt, inte helt lätt att balansera de världsliga sakerna som att gå till jobbet för att försörja något så mycket större, men jämnar ut sig i slutändan då det man får tillbaka gör det hela värt all möda. Vi brinner djupt in i våra själar för det vi gör, och ingen av oss har planer att ge upp. Man ger trots allt inte upp en passion.

Vi gör allt vi kan för att inte hamna inom kategorin ”generisk ’ockult’ black metal”. Vad vi har åstadkommit genom alla dessa år är upptäckten att vi är så mycket mer än så. Givet, dömer man oss efter våra skivomslag osv. kan det bli en smärre chock när man bevittnar en av våra konserter och förstår att det vi bjuder på är ren och skär rock n’ roll och inte någon påhittad ”ritual”. Vi lämnade de ritualistiska aspekterna bakom oss för ett bra tag sedan då vi märkte att alldeles för många black metal band gör det numera, och helt utan grund eller förståelse för vad de håller på med! Vi ville undvika förvirring, så vi lät det helt enkelt leva vidare i vårt förflutna.  

 

© 2020 HETROERTZEN. All rights reserved.
terms of use - log in - contact